Stallarholmens historia – Notiser

Del 1 – Forntiden
I ett antal artiklar ska vi titta på Stallarholmens historia från dåtid till nutid. Vi startar med forntiden, även kallad förhistorisk tid, en tid från vilken det saknas skriftliga källor. I Sverige sträcker sig sig den från det att människor invandrade till landet, till 1000-talet efter Kristus.

Landskapet såg väsentligt annorlunda ut under forntiden jämfört med idag. Även om vi lever med Mälaren omkring oss idag var det ännu mer påtagligt då. Stallarholmen var en övärld där små och större öar som Selaön omgavs av vatten.

Det finns en hel del lämningar från de människor som bodde i Stallarholmen på den tiden. På hembygdsmuseet i Toresund finns både en flintyxa och stenyxor som beräknas vara 3000–5000 år gamla. Men det finns många fler fynd från den tiden, bland annat keramikkärl, spikar och knivar.

Åsa gravfält på Selaön är en av de mest kända fornlämningarna. Där finns 45 gravhögar och runt 160 stensättningar. En skeppsättning på platsen kallas Åsa domaresäte som är 33 meter lång och som ursprungligen bestod av 24 resta stenar, i dag finns enbart 18 stenar kvar.

Människor har verkat i Stallarholmen i många tusen år: de har fått barn, lagat mat, byggt, kämpat och dött här. Spåren av dessa människor berättar en historia om livet på orten under tusentals år.

Del 2 – Vikingatiden

I ett antal artiklar ska vi titta på Stallarholmens historia från dåtid till nutid. Den här gången fokuserar vi på vikingatiden som sträcker sig från sent 700-tal till cirka 1100 e.Kr. I Stallarholmen bodde då Gudlög, Glägge och Gylla, namn som inte är särskilt använda idag. Många var bönder på den tiden och några var lagda åt det äventyrliga hållet och företog handels- eller krigsresor till fjärran länder.

Tack vare våra många runstenar vet vi en del om vad som hände i vår bygd. Många av de som nämns på runstenarna är män men även kvinnorna verkar ha varit företagsamma. På flera av våra runstenar står kvinnor som avsändare då de har låtit göra minnesstenar över sina män, bröder och söner. Dessa kvinnor hade anlitat runristare vilket visar att de både hade råd och möjlighet att göra avtryck i sin omvärld.

Oftast sattes runstenar upp i närheten av där människor bodde och färdades. På den tiden var sjön betydligt högre, man bodde vid och färdades på sjön. De flesta finner vi på västra delen av Selaön. Vid Överselö kyrka finns fem runstenar uppställda. De har blivit funna vid olika renoveringar av kyrkan. Vår avbildade runsten finns vid Nybble by på Överselö och är en av de vackraste. Texten lyder: ”Stenen högg Äsbjörn, målad till minnesmärke, han band den med runor. Gylla reste den efter Gerbjörn sin make och Gudfrid efter sin fader. Han var den bäste bonden i Kil. Tyde den som kan.”

Del 3 – Medeltiden

Den här gången fokuserar vi på medeltiden som sträcker sig från 1050–1520. Medeltiden infaller i Sverige när landet blev kristet. I Stallarholmen anammade vi den nya tron tidigt. Det kan vi konstatera på grund av att vi redan på 1100-talet byggde tre stenkyrkor: Ytterselö-, Överselö- och Toresunds kyrka. Troligtvis har det också funnits träkyrkor innan dessa stenkyrkorna byggdes.

Det var den engelska biskopen Sigfrid, som kom till Sörmland tillsammans med missionärerna Eskil och Botvid, som förde med sig religionen och sättet att bygga stenkyrkor till oss i Stallarholmen.

I de tre kyrkorna finns många intressanta föremål. I förra numret berättade vi om runstenar och flera stenar finns idag inmurade i våra kyrkor. Men inne i kyrkorna återfinns också föremål från medeltiden som fortfarande förundrar oss. Till exempel Överselö kyrka är rikt utsmyckad av kalkmålare som på 1400-talet kom och prydde kyrkan med olika bibliska motiv. Målningarna i Överselö kyrka är fantastiska och föreställer bland annat S:t Ursula som är lärarinnors och skolelevers helgon.

Fler fascinerande föremål finns. Har du någon gång undrat vad ”kanonkulan” i väggen på Toresunds kyrka är för något? Jo, det är ett så kallat gravklot som användes oftast på kvinnors gravar på järnåldern med en rituell och symbolisk innebörd.

Dåtid och nutid smälter samman genom synliga tecken i vår närhet, i detta fall i våra fina medeltidskyrkor på orten.

Del 4 – Våra slott

Den här gången fokuserar vi på våra slott, Mälsåker och Tynnelsö, som är en viktig del av vår bygds historia. Denna spännande berättelse från 1300-talet och framåt innehåller allt ifrån kosackhövdingar och drottningar till lejon och björnar.

På Tynnelsö slott fick biskop Isarus redan år 1306 besök av kung Birger Magnusson och vi vet att en liten del av slottet fanns på plats redan då. På 1500-talet använde Gustav Vasa Tynnelsö som sommarbostad för hovet. Även flera drottningar har bott på platsen t ex Margareta Leijonhufvud som även dog på Tynnelsö år 1551 endast 35 år gammal. 1725 pantsatte Karl XII slottet till kosackhövdingen Stanislaus Woynarowski på grund av stora skulder. Stanislaus hustru, Anna Woynarowska bodde på Tynnelsö mellan 1725–1738. Idag ägs slottet av Statens fastighetsverk.

Mälsåker nämns i skriftliga källor för första gången redan på 1400-talet. På 1600-talet köpte Hans Åkesson Soop med hustru Elin Eriksdotter Kagg slottet. De lät bygga en ny bostad på platsen och parets sonson Gustaf Soop kom att förändra Mälsåker ytterligare. Andra ägare av Mälsåker har varit Åke Sjögren och hans hustru Mary Landzert. Åke och Mary höll både björnungar och lejon som sällskapsdjur på slottet. Under andra världskriget inträffade en stor brand på Mälsåker som fick katastrofala följder då byggnaden tog stor skada. Idag ägs Mälsåker av Statens Fastighetsverk och föreningen Mälsåkers Framtid håller i verksamheten på slottet.

Del 5 – Tätorten tar form

Den här gången fokuserar vi på hur Stallarholmens tätort började ta form mellan 1600- och 1900-talet.

På mitten av 1600-talet flyttades överfarten mellan fastlandet och Selaön från Kolsundet till det vi idag känner som centrala Stallarholmen. I en liten stuga på Selaön, kallad Färjenäs, bodde färjekarlen som rodde färjan mellan fastlandet och ön. Förbindelsen mellan fastlandet och Selaön sköttes med en eka eller roddfärja. Vi vet att färjetaxan år 1891 var 10–15 öre för åkdon och folk och kreatur kostade 20 öre.

1860 köpte Isak Kjellgren den gamla färjestugan och han byggde ut stugan på längden, bredden och höjden till det utseende som det idag har. Huset heter idag Lindgården och ligger nedanför ICA. 1869 gifte sig Kjellgren med Erica Karolina Strandberg och de fick 5 barn. Isak Kjellgren byggde två stora spannmålsmagasin, blev spannmålshandlare och öppnade dessutom en affär i sin bostad som kom att bli en blomstrande affärsverksamhet.

Kjellgren var en driftig person som även var med och bildade Tynnelsö Ångbåtsaktiebolag år 1874 som kom att köra ångfartyg mellan Strängnäs, Stallarholmen och Stockholm i 77 år.

1915 avled Isak Kjellgren och Sven Stockman tog över hans verksamhet. Därefter startade Stockman Stallarholmens valskvarn och elektrifierade senare orten. Tyvärr brann kvarnen upp 1967.

Dessa personer var med andra ord viktiga för Stallarholmens tätort då de bidrog till handel, liv och utveckling av orten.

Del 6 – Våra skolor under 300 år
Den här gången fokuserar vi på hur utvecklingen för våra skolor på orten sett ut från 1600–1900-talet.

Skolan i Stallarholmen stod färdig år 1958. Innan dess hade vi 12 skolor runt om i våra tre socknar Toresund, Ytterselö och Överselö.
I 1686 års kyrkolag står att prästen och klockaren skulle undervisa barnen. Vi vet inte i hur stor utsträckning detta skedde i Stallarholmen. Men på 1780–90-talet drogs riktlinjer upp för en ordnad skolgång. Då anordnades undervisning på bland annat Tynnelsö och på Stora Lundby.

Barnen på 1800–1900-talet hade många gånger en lång väg att gå till skolan. Tillgången till både kläder och skor var ofta dålig, vilket även var skäl till frånvaro på kalla och regniga dagar, vilket man kan läsa om i gamla skolprotokoll. Lärarna hade det inte heller så lätt då de ofta bodde i dåliga bostäder.

Vi kan berätta om folkskolläraren, klockaren och organisten Nils Hallsten som var verksam hela sitt yrkesverksamma liv i Överselö kommun i slutet på 1800 talet. Han och hans fru Alma Regina Jakobsson hade sju barn och bodde i lärarbostaden i Hebbelund i 3 rum och kök. Då hela bostaden var lite drygt 67 kvadratmeter kan en ana hur trångbott den stora familjen hade det. År 1892 hade Nils Hallsten en årslön på 700 kr, vilket i dagens värde är cirka 70 000 kr, så hög lön var det inte heller tal om.

Numer finns skolan sedan 1958 i centralorten men det går att besöka Hembygdsgården för att få sig en bild av hur skolan såg ut förr i världen.

Del 7 – Från färja till bro
Den här gången berättar vi hur det gick till när vi fick en bro mellan fastlandet och Selaön. Innan broarnas tid var det färja som gällde för den som ville ta sig från ön till fastlandet och tvärtom. Stallarholmens dragfärja gjorde en av sina sista turer innan den allra första bron togs i bruk 1928.

Bron kostade 320 000 kr att bygga och det tog 2 år att färdigställa den. En äreport byggdes på Selaösidan och med pompa och ståt invigdes bron den 15 december 1928. Ceremonin innehöll både musik av en musikkår och tal av vägstyrelsens ordförande, genomgång av brons tekniska detaljer samt invigningstal av landshövdingen.

Därefter marscherade man över bron och särskilt inbjudna gäster åkte bil till Mälsåker för en efterföljande middag. Där kan det noteras att inte en enda av de som arbetade med bron i 2 år bjöds in till middagen på slottet.

Den gamla bron låg något till väster om dagens bro och var också öppningsbar. På den tiden var det mycket ångbåtstrafik till och från Stallarholmen så det var viktigt att bron kunde öppnas.

Bron från 1928 var så smal att det inte gick att mötas på den och 1961 ersattes den gamla bron med den nuvarande som är bredare och bärkraftigare. Dessutom hade den gamla bron blivit väldigt utsliten och många delar var alldeles sönderrostade. Den nya bron kostade 3 100 000 att bygga och sammanbinder än idag fastlandet med Sveriges största insjö, Selaön.

Del 8 – Tegelbygd
Tegeltillverkningen har en lång historia och har betytt mycket för trakten. Anledningen till att så många tegelbruk fanns just här var inte enbart på grund av behovet av tegel för lokal byggnation, utan den rikliga tillgången på glaciallera (istidslera). En annan avgörande faktor var de goda möjligheterna att lasta teglet direkt på pråmar och skutor för leverans till Stockholm.

De fyra större tegelbruk som fanns var:
Husby tegelbruk år 1915–1978.
Näsby tegelbruk år 1880–1950.
Sundby tegelbruk år 1881–1967.
Valla tegelbruk år 1880–1969.

Ungefär 150–200 personer arbetade på tegelbruken och det var ett tungt arbete där vissa uppgifter krävde att du skulle lyfta 50 ton sten per dag.

I början formades teglet för hand, man ”slog” teglet vilket gjordes av tegelslagare. Senare användes en maskin där leran pressades genom ett munstycke ut på ett skärbord där det skars till i rätt format. Därefter lades teglet på metallribbor och staplades på vagnar och kördes in i tegeltorken där teglet fick torka i en vecka. Sedan lastades det på vagnar och kördes in i tegelugnen för att brännas vid 1000 graders värme.

Enbart Husby tegelbruk tillverkade ca 7–8 miljoner tegel per år så det var en stor verksamhet vi hade på vår ort med våra 4 stora tegelbruk och många anställda.

Del 9
Det kan konstateras att vi haft mycket verksamhet i olika former när det gäller handel på orten. Sadelmakeri, bagerier och bensinmack är bara några saker som vi kan nämna.

Är det någon som till exempel minns H. Zetterbloms Åkeri & Speceriaffär? Det var år 1923 som H. Zetterblom startade en åkerirörelse med buss och lastbil och 1925 köpte han också en personbil. Han verkar ha varit en kreativ person för året därpå öppnade han också en speceributik. Flera personer fick arbete på detta sätt: två personer i affären och 3 chaufförer i åkeriet. Affären upphörde 1947 och bussrörelsen såldes 1956.

Affärer på landet fanns det också både här och där. En som kan nämnas var Kumla Lanthandel som drevs av Ottilia och Emil Karlsson från 1900-talets början till 1931. Det var en tidigare godtemplarlokal som gjorts om till lanthandel. På den tiden var det vanligt att affärer fanns även på små ställen eftersom de flesta handlade där de bodde.

En lite större affär, i form av Konsum, etablerades i Stallarholmen på 1930-talet och kom att ligga i fastigheten Brogatan 10, mittemot Värdshuset Gripen. Den första handelsföreståndaren hette Valter Svanström. Efter honom hade butiken flera olika ägare innan Konsum 1976 flyttade till nya lokaler i hörnet Brogatan/Rosendalsvägen. År 2010 lades verksamheten ner och fastigheten revs.

Del 10 – Stallarholmen växer!
Det är mycket i vår bygd som förändrats de senaste 50 åren. Vi kan se en minskning av service och att bondesamhället inte är lika dominerande som förr. Samtidigt har vi haft en stor befolkningsökning. 1950 var det sammanlagt 2300 invånare i Toresund, Överselö och Ytterselö församling och idag bor närmare 3 700 invånare i Stallarholmen. Detta är dock inte en toppnotering för bygden. Både 1870 och 1925 var vi nästan 4000 personer på orten.

En annan förändring vi kan se är att på 1950-talet förvärvsarbetade bara 16 procent av alla kvinnor i arbetsför ålder medan kvinnor idag i princip arbetar i lika stor utsträckning som män.

Vid sidan om jordbruket dominerade under 1800–1900-talen tegelbruk, handel och småindustrier. Idag finns egna företagare som verkar inom områden som bygg, restaurang och besöksnäring. En annan förändring är att många idag arbetar på annan ort då kommunikationerna blivit bättre.

Rent fysiskt har vår omgivning också förändrats. Vid Sundby Strand har ett helt nytt bostadsområde byggts och där kan noteras att det på platsen finns många arkeologiska fynd. Till exempel gravfält där Stallarholmsbor, från den romerska järnåldern 70–340 e kr, har sin sista vila.

På sätt knyts det gamla ihop med det nya. Det som varit finns kvar som spår i det nya och livet fortsätter i vår engagerade bygd med den stolta devisen: Inte vilken håla som helst!

Av Kukkamariia Valtola Sjöberg och Sven G Nilsson, med hjälp av fakta från Hembygdsföreningen.